Hästhov är sannolikt ursprunglig vid bäckutlopp på havsstränder samt i bäckraviner, källflöden och alkärr. Den är emellertid mycket kulturgynnad och bildar vidsträckta bestånd, särskilt på lerigt underlag, i anslutning till vägar och järnvägar, diken, märgelhålor och andra lertäkter samt i åkerkanter, grustag och på ruderatmarker.
Hästhov har under 1900-talet blivit allt vanligare och ökar fortfarande i frekvens.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 som sällsynt men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från Halmstad Slottsmöllan 1700-talet (L. Montin i S).
Bygdenamn och bruk
Äldre lokalnamn från södra och mellersta Halland är fölaföder och fålefötter [fölfötter, fölhovar] samt märgelblacka eller märgelbla. Märgel = kalkhaltig lera och blacka = stort blad.
Utbredning
221 rutor (99 %). Mycket vanlig. – Ahlfvengren (1924): tämligen allmän.