granspira
Pedicularis sylvatica
Mer information om arten

Granspira är en ursprunglig men kulturgynnad, halvparasitisk art. Exempel på någorlunda naturliga växtplatser är obetade fukthedar. Den är emellertid konkurrenssvag och gynnas starkt av slåtter- och beteshävd, bränning och allmänt slitage. Typiska ståndorter är hävdade, ogödslade fukthedar och fuktängar, översilningsmark samt fuktiga stigar, åkervägar och små, övergivna grustag. En fukthed vid havet som tidvis brännes är en av landskapets individrikaste lokaler. Genom att mineraljorden blottas vid vissa kulturingrepp skapas ibland nya lokaler, t ex hyvlade vägkanter och fuktiga grustag.

Eftersom många av växtplatserna finns i det småskaliga odlingslandskapet, vars framtid inte verkar alltför ljus, kan man befara att granspiran kommer att trängas tillbaka. De små fragment av ogödslad naturbetesmark, ofta i övergången mellan fastmark och myr, som nu är granspirans vanligaste biotop, planteras allt oftare med gran eller lämnas åt igenväxning.

Första fynd

Först publicerad av Montin 1766 (’vid Hasslöf tämmeligen allmän. Osbeck. Vid Stjernarp och på flera ställen i S. Halland’). I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947). Två 1700-talsbelägg från Våxtorp Donabygget [?] (P. Osbeck i S) samt utan lokaluppgift (L. Montin i S).

Utbredning

122 rutor (55 %). Ganska vanlig i hela landskapet men med luckor. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.

karta