Åkerfräken är ursprunglig men mycket kulturgynnad. Den växer i många olika miljöer – både i någorlunda naturlig vegetation i fuktiga skogar, i kärr och på stränder samt på diverse kulturståndorter som åkrar och åkerrenar, diken, vägkanter, banvallar och skräpmarker.
Arten är mycket mångformig och varierar från fuktmarkernas halvmeterhöga, rikgreniga exemplar till torrmarkernas krypande, fågreniga individ.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift.
Bygdenamn och bruk
I likhet med vissa lummerarter kallas en del fräkenarter för rävarumpa eller rävsvans. Även namnen rockor och tapprocka förekommer. Växtens sporbärande stjälk liknar en sländten [användes vid spinning], som förr kallades rock (Vide 1966).
Utbredning
222 rutor (100 %). Mycket vanlig. – Ahlfvengren (1924): allestädes.