svalting
Alisma plantago-aquatica
Svalting är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer på grunt vatten i näringsrika till måttligt näringsfattiga sjöar, åar, bäckar och kärrpölar. Exempel på kulturskapade ståndorter är diken, dammar, märgelhålor och vattensamlingar i grustag och stenbrott.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 under namnet A. plantaginoides men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Utbredning
207 rutor (93 %). Vanlig men med något lägre frekvens i de näringsfattigaste skogs- och myrområdena. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.