Pipstäkra är, med ett undantag (se Laholm nedan), inte funnen i landskapet under 1900-talet och är med stor sannolikhet utgången. De halländska växtplatserna utgjordes av åar och dammar. Tänkbara orsaker till försvinnandet kan vara torrläggningar, kanalisering av vattendragen och minskat strandbete som lett till igenväxning.
Växten är giftig och har i äldre tid använts som medicinalväxt.
Pipstäkra finns närmast i Skåne. Även där har den gått tillbaka (Weimarck & Weimarck 1985).
Första fynd
Först uppgiven av Montin 1766 (’Uti igenvuxna dammar mellan Halmstads slätt och stranden’). Belägg utan årtal i S.
Lokaler
Äldre uppgifter. Laholm Hasslöv flerstädes (Theorin 1865). Laholm S. Mellby 1933 (W. Palmaer i S). Ysby (Theorin 1865). Halmstad Halmstad se primäruppgift; utan årtal (E. Fries i UPS); 1820-talet (G. Wahlenberg i S och Hisinger 1828). Snöstorp Fylleån, nära vägen till Laholm 1866 (F. Elmqvist i LD). Varberg Träslöv 1863 (Lövgren i GB); i Himleån 1843 (J. Sieurin i S). Veddige Kullagård vid Viskan (Gabrielsson 1882).