Strandrödtoppa är ursprunglig i havsstrandängarnas salttågsbälte. Den ettåriga, beteskansliga halvparasiten är inte rapporterad under inventeringen. Om den är försvunnen från landskapet, eller totalt förbisedd, vet vi inte. Närmast finns arten i Bohuslan, västra Skåne och Danmark.
Första fynd
Först uppgiven av Gabrielsson 1882 under namnet O. simplex från Onsala (’på hafsstranden omkring Gottskär, ej sällsynt’). Äldsta belägg från Onsala 1879 (J. A. Gabrielsson i LD, bekräftad av B. Snogerup 1980).
Lokaler
Äldre uppgifter. Varberg Träslöv S om Apelviken (Ahlfvengren 1924). Tvååker 1893 (C. Holmdahl i S). Varberg 1918 (G. A. Westfeldt i UPS, bestämd av B. Snogerup 1982). Värö Lahall (C. Holmdahl enligt Ahlfvengren 1924); få ex mellan Viskan och Lahall (Johansson 1964). Kungsbacka Fjärås Tjolöholm 1915 (S. Svenson i LD, bestämd av B. Snogerup 1980). Onsala Gottskär, se primäruppgifter; Enen (Ahlfvengren 1924). Släp Malevik (Persson 1913); Särö (Svenson 1928); Kyviken, strandäng 1948 (C. I. Sahlin i UME, bekräftad av B. Snogerup 1982). Vallda Vallda Sandö, strandängar 1947, 1974 (Gillner 1960 resp 1979).