Vattenmöja är sannolikt ursprunglig. I Halland tycks den vara koncentrerad till småvatten nära havet.
Första fynd
Först publicerad av Ahlfvengren 1924 under namnet Batrachium paucistamineum x peltatum från Skummeslöv Veka, Eldsberga Stjärnarp, Skrea rännil på stranden mellan Skrea och Boberg samt från Falkenberg. I Fischerströms handskrift från 1754 finns R. aquatilis förtecknad, men det är osäkert vilken växt som avses (Gertz 1947).
Utbredning
2 rutor (1 %) men säkert inte tillräckligt uppmärksammad.
Lokaler
Falkenberg Morup Morups Tånge (5B 3i 10 03) våtmark intill parkeringsplatsen vid fyren 1980-talet (NGN); Morups Tånge (5B 3i 06 10) liten vattensamling nära havsstranden 1993 (NGN herbarium, bestämd av T. Karlsson). Kungsbacka Kungsbacka Svinholmen (6B 5f 22 05) liten vattensamling 1992 (JK herbarium, bekräftad av T. Elfstrom).
Äldre belägg som bestämts av G. Dahlgren. Halmstad Eldsberga 1866 (F. Elmqvist i LD). Varberg Varberg 1920 (J. Förstberg i LD); vattenhåla 1948 (H. Andersson i LD). Kungsbacka Onsala 1912 (B. Lundström i LD); Gottskär 1916 (G. Borg i LD). Ölmevalla 300 m V om säteriet 1953 (Ö. Nilsson i LD, av insamlaren kallad R. trichophyllus).