Majbräken är ursprunglig men något kulturgynnad. Den växer ofta rikligt och ibland även beståndsbildande i fuktiga skogar, i alkärr/alsumpskogar, utmed bäckar och åar, vid dammar, i skogsdiken och mer eller mindre skuggade vägdiken men också på solöppna ståndorter som t ex intill stengärdesgårdar.