ängsvädd
Succisa pratensis
Ängsvädd är ursprunglig men gynnad av kulturåtgärder, främst slåtter och bete. Den växer på frisk till fuktig och någorlunda ljusöppen mark - sötvattensstränder, källområden, kärrkanter, fukthedar och fuktängar. Mer eller mindre vanliga kulturbiotoper är slåtterängar, naturbetesmarker, vägkanter, stigar, åker- och skogsvägar.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 under namnet Scabiosa succisa men utan lokaluppgift. I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947).
Bygdenamn och bruk
Ett äldre lokalnamn från Okome, Köinge och Ullared är ängaknappar.
Utbredning
220 rutor (99 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.