Strandloka är ursprunglig. Den växer enstaka eller i små grupper på naket grus eller i gles vegetation på klippiga, blockiga och steniga havsstränder samt någon gång också på sand. Den gynnas av uppspolad tång och annat driftmaterial.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 från norra Hallands stränder. Äldsta belägg från Söndrum Tyludden 1700-talet (L. Montin i S).
Utbredning
26 rutor (12 %). Ganska vanlig längs kusten ner till Halmstad. Saknas på de sandiga stränderna i Falkenberg och, med undantag av en lokal, också i Laholm. – Ahlfvengren (1924): här och där på mellersta och norra Hallands havsstränder.
Lokaler
Lokaler söder om Halmstad. Laholm Skummeslöv vid reningsverket 1980-talet (SEJ). Halmstad Eldsberga udden SSO om Fågelvik (4C 5e 24 34) klippstrand med grässträngar 1980-talet (HN, bekräftad av KG).
