Gulreseda inkom under senare delen av 1800-talet med barlast och troligen också via järnvägstransporter. Den kulturberoende och kalkgynnade arten är bofast på några järnvägsområden. Under inventeringen har också ett par tillfälliga fynd gjorts på en soptipp och en bullervall.
Gulresedan härstammar från mellersta och södra Europa samt västra Asien. I Sverige uppmärksammades den första gången omkring år 1800.
Första fynd
Först uppgiven av Gabrielsson 1882 från Varberg på barlast. Äldsta belägg från Falkenberg 1873 (H. V. Rosendahl i S).
Utbredning
5 rutor (2 %). Mycket sällsynt.
Lokaler
Halmstad Halmstad Larsfrid, ca 1 km SSO om Centralstationen (4C 7d 00 48 och 7e 04 02) vid järnvägsspår 1987 (PW, bekräftad av KG); Slottsmöllan (4C 7e 42 05) avfallstipp 1987 (PW). Harplinge Gullbrandstorp (4C 8c 05 19) järnvägsområdet vid f d station 1980 (BT). Slättåkra Spenshult (5C 1f 05 46) järnvägsområde 1983 (KG herbarium). Varberg Träslöv vid Österleden (5B 7h 23 20) i gräsmark på bullervall, tillfällig 1992 (IL herbarium).
Äldre uppgifter. Laholm Veinge grusgrop strax N om järnvägsstationen 1908 (R. Lund enligt Ahlfvengren 1924). Försvunnen 1909 enligt samma källa. Halmstad Halmstad 1877 (utan insamlarnamn i LD); vid havsstranden 1917 (G. Neander i S); några insamlingar och uppgifter från barlastplatsen vid Lotshydddan mellan 1919 (E. Hallen i S) och 1922 (Wiger 1931). Falkenberg Falkenberg se äldsta belägg; 1896 (E. Svensson i LD). Varberg Varberg se primäruppgift; 1876 (C. I. Lalin i S). Värö Prästgården 1912 (S. Johnson enligt Svenson 1928). Kungsbacka Onsala 1934 (B. Sparre i S).