Nattviol är ursprunglig men slåtter- och brandgynnad. I någorlunda naturlig vegetation förekommer den sparsamt i glesa bergek-, björk- och björk/tallskogar samt på tuvor i rikkärr. De vanligaste växtplatserna är emellertid näringsfattiga naturbetesmarker med svagt eller måttligt betestryck. Ibland uppträder den i stort antal på nyligen övergivna åkrar och betesmarker, men minskar åter efter några år. Rika bestånd kan också utvecklas efter bränning av hedmark, så t ex på Hallandsåsen och Ringenäs skjutfält utanför Halmstad.

Nattviolen hör till jordbrukslandskapets hotade arter genom att slåtter-, betes- och brandhävdade marker blir allt sällsyntare.

Den välkända växten har minskat märkbart de senaste decennierna och under inventeringstiden har vi fått många negativa besked när vi frågat efter nattvioler. Det vanligaste svaret har varit ”inte nu längre, men förr fanns här”.