Läkekungsljus, som är en tvåårig prydnadsväxt från södra, mellersta och östra Europa, förvildas ganska sällan och endast tillfälligt. Den är känd som vildväxande i Sverige sedan 1830.
Första fynd
Först uppgiven av Ahlfvengren 1910 från Halmstad vid bron och på Västra stranden 1909. Belägg från båda lokalerna i S. Äldsta belägg från Halmstad Åstorp 1896 (Wigforss i LD) och från Släp Särö 1896 (S. E. Almquist i GB).
Utbredning
3 rutor (1 %). Mycket sällsynt.
Lokaler
Falkenberg Falkenberg nära gymnasieskolan (5B 2j 40 30) ruderatmark 1990 (NGN herbarium, bekräftad av T. Karlsson); Ätrans N strand omedelbart V om E 6 (5C 2a 31 00) ruderatmark 1980 (SU). Varberg Värö SV om Lingome (6B 0f 37 36) ett fåtal förvildade ex i obrukad åker 1990 (B/SS).
Äldre uppgifter. Halmstad Enslöv Råmebo (T. Josefson enligt Ahlfvengren 1924). Halmstad se primäruppgift; Västra stranden 1909-14 (Ahlfvengren 1924); havsstranden 1914 (S. O. Ljungqvist i LD); Åstorp, se äldsta belägg; ruderat 1934 (Wiger 1950); Gustafsfält på ruderatplats 1955 (C. Blom i GB och S). Harplinge Gullbrandstorps station på banvall 1909 (C. A. Hollgren i S). Falkenberg Falkenberg Herting efter järnvägen 1912 (S. Svenson i LD); hamnen (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924); nära hamnen 1955 (C. Blom i GB). Kungsbacka Släp Särö, se äldsta belägg.