Fältarv kom till Sverige med frövaror under 1800-talet. Den ljusälskande och kulturberoende arten växer främst på vägrenar och vägslänter, ganska torra betesmarker och mer eller mindre övergivna vallar och åkrar. Ibland ser man den även på åkerrenar, banvallar och gräsbevuxna ruderatmarker.

Fältarv, som tycks ha kommit till Halland strax före mitten av 1800-talet, spred sig snabbt över landskapet. Redan i början av 1900-talet angav Ahlfvengren (1924) frekvensen ”allmän på slättbygden, här och där i skogsbygden”.

Arten är inhemsk i stora delar av Europa.