Lungrot är en gammal, kulturberoende och kvävegynnad målla. Den är flerårig och växer i små grupper i anslutning till gårdar och torp – vid gödselstäder, intill uthusväggar, på betesvallar och ödetomter.
I Sverige odlades lungroten förr som grönsak och medicinalväxt. Från Skåne finns fröfynd från 1100-talet (Hjelmqvist 1991). Lungroten har minskat i landskapet och är nu starkt hotad genom att lämpliga ståndorter blir allt sällsyntare. När t ex den småskaliga djurhållningen upphör, försvinner också gamla tiders mållvänliga stallbackar och gödselstäder.
Publicerad som Chenopodium bonus-henricus - lungrot
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947).
Utbredning
13 rutor (6 %). Sällsynt. – Ahlfvengren (1924): här och där vid byar.
Lokaler
Laholm Hasslöv 100 m V om Lugnarohögen (4C 1f 23 23) 1980-talet (YJ). Halmstad Getinge vid pkt 135,03 (5C 0d 45 25) gammal torpplats 1985 (KG herbarium). Holm Fastarp (4C 9d 10 33) betesvall 1987 (KG). Tönnersjö Bröden (4C 6h 15 10) vid f d gödselstack 1985 (KG). Falkenberg Abild Perstorp (5C 2c 49 17) gårdsplan, känd sedan länge, 1980-talet (MA); Kanebjär (5C 3c 36 06) torpruiner 1985 (SU). Asige NNO om kyrkan (5C 1c 48 35) vid smedja 1986 (NGN). Eftra St. Stensjö (5C 0b 07 04) vid väg 1980-talet (URP). Svartrå Råbogården (5C 7b 03 32) vid uthus 1980-talet (RS, IS). Ullared Grishult (5C 8b 28 33) vid lada nära landsvägen 1990 (IL herbarium). Vessige Görup (5C 4c 25 14) vid uppfartsvägen 1986 (SU). Varberg Stråvalla ca 250 m V om gården Skansen (6B 1g 09 18) vid landsväg 1986 (LS). Kungsbacka Fjärås kyrkbyn (6B 5g 10 24) trädgårdsland 1992 (AR); Måbergen (6B 5g 12 15) trädgårdsland 1991 (JK).
