Linnea är ursprunglig. De vanligaste växtplatserna finns i äldre, glesa, ganska torra till friska tallskogar med glest fältskikt, både på moran och kustområdenas flygsand. När linnean växer i granskog är det alltid i gammal, utglesad skog. Där finner man den ofta på eller vid större stubbar och block, i bryn mot eller direkt på skogsvägar. Någon gång kan man finna den i björk- eller blandskogar men i granåkrar letar man förgäves.

Linnean minskar genom att allt fler lämpliga växtplatser kalavverkas, markbereds och granplanteras. När flygsandsfälten i mitten av 1800-talet planterades med tall lyckades linnean, i likhet med bl a flera Pyrola-arter, att ganska snart etablera sig i den kulturskapade miljon. Neuman (1884) fann t ex arten i 30-40-åriga tallplanteringar i Ö. Karup Hemmeslöv och i Eldsberga Tönnersa. I sistnämnda område finns den ännu.