Hägg är ursprunglig men kulturgynnad. Den utgör ett karakteristiskt inslag på fuktig och ganska näringsrik mark i ridåer och dungar av klibbal och andra lövträd, oftast längs vattendrag samt vid dammar och andra småvatten. På något torrare mark växer den framför allt i bryn mot åkrar och betesmarker.
Första fynd
Först uppgiven av Fischerström 1761 (’Här [södra H.] finns dessutom Hägg, Ask, Pil, Wide, Njupon- och Björnbärs-buskar, Hylle med flera tjänliga trän, at använda til Häckar, som pryda landet, spara Skogar, hägna åkrar och ängar för bångstyriga kreatur, och beskärma dem för hårda vindar’). Funnen i postglaciala sediment (ca 3000-2000 f. Kr) på norra sidan av Genevadsån vid Genevad 1994 (A. Andersson muntl).
Utbredning
217 rutor (97 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.