Ädelmynta är ett sammanfattande namn på flera olika former som uppkommit genom hybridisering mellan åkermynta M. arvensis och grönmynta M. spicata (Hylander 1941 a). Den odlades förr och förvildades tillfälligt på olika kulturstandorter. I Halland sågs den senast på 1940-talet. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1828 från Tvååker nära ån baserat på uppgift av P. F. Wahlberg. Montin (1766) uppgav växten från Våxtorp i Vindrarps fiskdammar baserat på uppgift av Osbeck. Enligt Hylander (1941 a) saknas belägg, men av ståndorten att döma är det enligt H. sannolikt fråga om M. aquatica x arvensis (= kransmynta M. x verticillata). Hylanders misstankar bekräftas av ett belägg ur Montins herbarium från Hallandsås utan årtal (P. Osbeck i S, av insamlaren kallad Mentha sativa Linn. var. Agardhiana, ombestämd till M. x verticillata av T. Karlsson 1995).
Lokaler
Äldre uppgifter. Laholm Ö. Karup (Fries enligt Ahlfvengren 1924); Gropemöllan 1889 (L. A. Grönwall i UPS). Halmstad Slättåkra Hultabäcken utan årtal (W. A. G. Wetter i S, bestämd av N. Hylander 1939). Söndrum Tylösand 1919 (Neuman i LD). Falkenberg Falkenberg 1942 (E. Lindh i SBT, bekräftad av L. E. Kers 1993). Vessige Vessigebro (Lundegren 1949). Varberg Sibbarp Stegared 1883 (J. A. Gabrielsson i UPS, bestämd till var. verticillata av N. Hylander). Tvååker se primäruppgift. Varberg självsådd i trägårdar 1848 (E. Fries [?] i UPS, bestämd till var. verticillata av N. Hylander). Kungsbacka Norra Halland utan årtal (C. J. Lindeberg i S, bestämd till var. parviflora av N. Hylander). Sannolikt = Släp 1853 (C. J. Lindeberg i UPS, bestämd till var. parviflora av N. Hylander).