Stortimjan är i Halland funnen på torr, kulturpåverkad mark med lågvuxet fältskikt, t ex gräsmattor och vägkanter. Till vårt landskap har den sannolikt kommit med gräsfrö från och med slutet av 1800-talet. I Blekinge, södra Småland och Bohusläns skärgård förekommer den sedan gammalt i betes- och slåttermark (Ingelog m fl 1993).
Eventuellt har arten funnits kontinuerligt under mer än 60 år inom ett begränsat område strax väster om Halmstad, men naturligtvis kan de nutida förekomsterna lika gärna ha sitt ursprung i nyinfört, orent gräsfrö.
Första fynd
Först uppgiven av Persson 1913 från Onsala Gottskär under namnet T. chamaedrys f. capitata. Äldsta belägg från Halmstad 1897 (N. Sylvén i LD).
Utbredning
2 rutor (1 %). Mycket sällsynt. – Ahlfvengren (1924): tämligen sällsynt.
Lokaler
Halmstad Halmstad Knebildstorp (4C 7d 11 20) torr, grusig mark med gles växtlighet nära Tylösandsvägen, ett litet bestånd 1980 (B. Westerström, SAW). Känd från området sedan 1929 (se nedan). Utgången, trots räddningsförsök, i mitten av 1980-talet på grund av anläggningsarbeten. Söndrum 1,1 km O om kyrkan (4C 7d 13 14) kommunalt skott gräsmatta intill gata, 3 kraftiga bestånd 1992 och senare (KG herbarium); 1,7 km O om kyrkan (4C 7d 12 19) gräsmatta vid bensinmack, ett litet bestånd 1993 (KG). Falkenberg Vinberg Bengtsgård (5C 2a 47 08) vägkant 1990 och senare (SU herbarium).
Äldre uppgifter. Halmstad Halmstad se äldsta belägg; gräsmatta i trädgård (S. Svenson enligt Hård av Segerstad 1927); Knebildstorp, S om stenbrott 1920 (T. Nordström i S, Wiger 1931); Knebildstorpstrakten, ”mycket kopiöst växande men på ett litet område” (Söderberg 1929). I området ännu i början av 1980-talet (se ovan). Söndrum Tylösand 1932 (utan insamlarnamn i S). Kungsbacka Onsala se primäruppgift. Ölmevalla Åsa 1932 (A. Lind i LD).