Snöbär växer ofta i ganska stora, täta och vegetativt spridda bestånd i anslutning till tomter, äldre trädgårdar och kyrkogårdar. Ibland har den från utkast även spritts till lövdungar, renar och bryn där den i många fall naturaliserats.

Arten är en av många förvildade prydnadsväxter som ökat kraftigt under 1900-talet. Orsakerna kan vara att antalet övergivna torp och gårdar har ökat och att bryn och renar inte längre ”putsas” som förr.

Snöbär, som härstammar från västra Nordamerika, började odlas i Sverige under 1800-talet och är känd som vildväxande sedan 1870.