Slåttergubbe är en gammal, betes-, slåtter- och brandgynnad växt som bildar små kolonier på torr till frisk, näringsfattig mark med lågvuxet fältskikt. Den utan jämförelse vanligaste biotopen är mer eller mindre stenig, ogödslad naturbetesmark. Den växer emellertid också på obetade ljunghedsfragment, i kraftledningsgator, i gles björkskog, på vägrenar och åkervägar samt i en del av de fåtaliga slåtterängar som fortfarande hävdas.
Slåttergubben, som minskar kraftigt i hela landskapet, är konkurrenssvag och tynar sakta bort när hävden upphör och gräsen, ljungen, mossorna och slyet tar över. Likaså har många växtplatser förstörts genom att naturbetesmarker planterats med gran eller omvandlats till gödslade kulturbeten.
Första fynd
Först publicerad av Fabricius 1779 från området mellan Ö. Karup och Hasslöv. I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947). Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Bygdenamn och bruk
Ett par vanliga provinsnamn är midsommarblomma, Hansblomma [S:t Hans afton = midsommarafton] och hästfibbla. Från Harplinge och mellersta Hallands skogsbygd är de ålderdomliga gulhorsa [hors = häst] resp horsafiler [filer = fibblor] kända.
Utbredning
198 rutor (89 %). Vanlig i större delen av landskapet men med få förekomster per ruta. Lokalt saknas den i vissa kustnära områden. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.
