Harmynta är en kalk- och kulturgynnad växt som sannolikt inte är ursprunglig i Halland. Den ljuskrävande och konkurrenssvaga, vanligen ettåriga arten har troligen alltid varit sällsynt och idag är den starkt hotad. Ståndorterna framgår av lokaluppräkningen nedan.
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1819 under namnet Thymus Acinos som ganska sällsynt i norra Halland.
Utbredning
3 rutor (1 %). Mycket sällsynt. – Ahlfvengren (1924): tämligen sällsynt.
Lokaler
Falkenberg Köinge Ätrafors (5C 5b 26 36) grusplan 1983 (SU). Ljungby Murtan (5C 4a 21 18) vägslänt 1986 och senare (SU). Har minskat kraftigt. Ullared Västra Barkhult (5C 7c 26 16) stenmur bland Sedum-arter, under 1980-talet men ej sedd de senaste aren (LG, IS).
Äldre uppgifter. Laholm Hishult prästgården (K. Johnsson enligt Ahlfvengren 1924). Skummeslöv ca 1 km N om kyrkan 1916 (Ahlfvengren i S). Ö. Karup (H. Nordenström enligt Ahlfvengren 1924); Gropemöllan (4C 1d 44 43) i sandig åker 1965 (YJ herbarium). Halmstad Halmstad grustaget vid berget [Galgberget] 1909 (Ahlfvengren 1924). Snöstorp Nydala 1890 (A. Lyttkens i S); Skedala 1892 (E. Lyttkens i LD). Trönninge Laxvik, åkerren 1936 (M. Essen i S). Övraby Sperlingsholm 1866 (F. Elmqvist i LD och UPS). Falkenberg Falkenberg hamnen, valskvarnen (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924). Skrea Gödastorp 1919 (S. Svenson i LD). Kungsbacka norra Halland, ganska sällsynt (Fries 1819).