Lopplummer är ursprunglig och växer, oftast med små förekomster, i friska men framfor allt i fuktiga skogar, inte minst bokskogar. Särskilt vanlig är den i sluttningar och där gärna vid bäckar, i bergbranter och blockmarker samt på hällmarker. Även i många alkärr/alsumpskogar kan man finna lopplummer. En fuktig ljunghed, en högmosse med torvtäkt och en vitmossklädd sjöstrand är exempel på udda ståndorter.
Lopplummer tycks ha ökat under 1900-talet, sannolikt som en följd av att landskapets skogsareal ökat kraftigt.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 (’I skogar’). I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947). Äldsta belägg från Getinge Fröllinge utan årtal (L. Montin i S).
Utbredning
179 rutor (80 %). Vanlig i skogs- och övergångsbygden, ganska vanlig på kustslätten. – Ahlfvengren (1924): här och där.