Hallon är en ursprunglig men starkt kultur- och kvävegynnad art. Den är vanlig i många olika biotoper - rasbranter, torra/ganska fuktiga löv- och blandskogar, hyggen, igenväxande betesmarker, övergivna åkrar, skogsvägskanter banvallar och ruderatmarker.
Hallon gynnas, åtminstone temporärt, av skogsavverkning och minskande eller upphörd hävd, troligen också av kvävenedfallet.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift.
Bygdenamn och bruk
Ett äldre lokalnamn i sydligaste Halland med ursprung från dansktiden är hingbär (hindbaer på danska). I mellersta och norra Halland användes olika varianter av bringebär, som är det norska namnet på hallon.
Variation
Då och då rapporteras hallon med gula frukter. Denna form har åtminstone tidigare odlats men kanske kan den också uppkomma spontant.
Utbredning
223 rutor (100 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.