ängsstarr
Carex hostiana
Mer information om arten

Ängsstarr är ursprunglig men starkt kulturgynnad. I någorlunda ursprunglig miljö växer den i källkärr. De flesta växtplatserna finns emellertid på ganska fuktig och näringsrik mark som hävdas eller har hävdats med slåtter och/eller bete - mer eller mindre översilade kärr och kärrängar, fuktängar och fukthedar. Ängsstarren växer ofta tillsammans med loppstarr C. pulicaris. Båda tycks kunna hålla sig kvar med enstaka exemplar även efter lång tids igenväxning. De minskar nu i takt med att de gamla hävdformerna upphör och ”nådatiden” löper ut.

Första fynd

Först uppgiven av Theorin 1865 under namnet C. Hornschuchiana från Våxtorp vid Stensån. Äldsta belägg från Torup Ramnäs 1827 (C. P. Hallström i S).

Utbredning

122 rutor (55 %). Ganska vanlig i skogs- och övergångsbygden, ganska sällsynt på kustslätten. Högst frekvens i den södra hälften. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.

karta