Pimpinellros, som har planterats bl a vid järnvägsstationer och i anslutning till golfbanor, är funnen kvarstående och förvildad. Den är bofast i landskapet.
Arten är vildväxande på klippor, dynsand och sandhedar längs den sydnorska kusten och i Danmark. En ganska nyupptäckt förekomst i Bohuslän kan vara naturlig, men i övrigt är pimpinellrosen kulturspridd i Sverige.
Första fynd
Först uppgiven av Nilsson 1961 från Ölmevalla 1,5 km SO om Freadalen, klipphed. Denna förekomst, som kan ha varit ursprunglig, utplånades av skogsbrand 1975. Belägg från 1960 i LD.
Utbredning
13 rutor (6 %). Sällsynt.
Lokaler
Äldre uppgifter. Varberg Skällinge hedliknande betesmark V om landsvägen nära Ragnarp 1975 (M. Ohlander i GB). Kungsbacka Ölmevalla se primäruppgift.
R. pimpinellifolia var. myriacantha är funnen kvarstående och förvildad i Slättåkra, Nissaström, vid Spenshults hållplats (5C 1f 05 47) bryn mot järnvägen 1983 (KG herbarium, bestämd av B. Aldén 1994).