Nordbräken är ursprunglig i området. Med utgångspunkt från de kollekter som blivit kontrollbestämda av J. Sarvela och T. Karlsson tycks de vanligaste biotoperna vara fuktiga lövskogar samt barr- och lövsumpskogar. Den bildar mindre och glesare bestånd än lundbräken.
Nordbräken står nära lundbräken D. dilatata och man träffar ofta på exemplar som är svara att bestämma. Kanske är det fråga om hybriden mellan de båda eftersom denna lär vara vanlig (Mossberg m fl 1992). I vårt område har vi också svårt att finna ekologiska skillnader mellan de båda arterna. På grund av dessa svårigheter har nordbräken sannolikt blivit underrepresenterad i inventeringen. Lundbräken däremot är utan tvekan mycket vanlig och är inte överrepresenterad.
Första fynd
Först uppgiven av Nannfeldt 1966 under namnet D. assimilis med sex lokaler markerade på en utbredningskarta baserat på herbariematerial. Äldsta belägg från Hasslöv 1700-talet (P. Osbeck i S).
Utbredning
125 rutor (56 %). Ganska vanlig. Delvis förbisedd.