saltnarv
Spergularia marina
Mer information om arten

Saltnarv är ursprunglig. Den ett- till tvååriga, konkurrenssvaga arten växer på tidvis översvämmade sandstränder och havsstrandängar med lågvuxen, gles växtlighet. Jämfört med havsnarv S. maritima ssp. angustata förekommer saltnarven vanligen i glesare vegetation och gärna i markblottor. Av de två är saltnarven den vanligaste och rikligast förekommande.

Första fynd

Först uppgiven av Fries 1843 under namnet S. canina f. media från Varberg. Sieurin (1844) anger S. salina från Getterön. Äldsta belägg från Ölmevalla Klämman 1700-talet (P. Osbeck i S).

Utbredning

39 rutor (17 %). Vanlig utmed hela kusten till Genevadsån i söder. Saknas utmed Laholmsbuktens långa, exponerade sandstrand. – Ahlfvengren (1924): allmän på stränder.