Från landskapet finns sex äldre uppgifter om denna mycket sällsynta hybrid, men åtminstone fyra av dem har visat sig vara grundade på felbestamningar. Hartman (1889) uppgav den från Eftra, Getinge och Harplinge baserat på uppgifter av Neuman, men enligt Holmberg (1922) är uppgifterna mycket tvivelaktiga: ”Två ex av dessa, erhållna från N., voro icke hybrider.” Ett belägg från Tvååker Galtabäck 1911 (Ahlfvengren i S) har underkants av Th. Arwidsson. Återstår två åtminstone hittills godkända insamlingar: Lindome Högsered 1888 (Neuman i LD och S) och Fjärås västra stranden av sundet mellan Lygnern och Sundsjön 1964 (M. Ohlander i GB, bestämd av C. Blom enligt Ohlander 1965 a).