Hundtunga har troligen alltid varit sällsynt i Halland. Från inventeringen finns endast tre kända förekomster - en tillfällig och oavsiktligt införd samt två förvildade.
Arten är en gammal medicinalväxt som förmodligen härstammar från sydöstra Europa och västra Asien. Den tvååriga arten infördes till Sverige under medeltiden för odling i klosterträdgårdar. Härifrån spreds den till olika kulturståndorter nära bebyggelse men även till havsstränder (Svensson & Wigren 1990).
Det är angeläget att hundtungan får fortleva i så många områden som möjligt. Den borde t ex vara lämplig och trevlig att odla vid hembygdsgårdar och friluftsmuseer.
Första fynd
Först publicerad av Fischerström 1761 (’Nyttigt kunde vara att hindra, det ej mycket af giftiga örter, som bolmört och Cynoglossum, måtte växa vid Byarne, hvilka aldrig utan skada kunna ätas af Boskapen’). I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947).
Bygdenamn och bruk
Ett par äldre provinsnamn är råttfrat eller munkfrat.
Utbredning
3 rutor (1 %). Mycket sällsynt.
Lokaler
Laholm Våxtorp kyrkbyn, insådd i trädgård 1960 och har sedan dess hållit sig kvar, 1980-talet (YJ). Falkenberg Ullared Flähult (5C 8c 07 05) vid bondgård, införd/förvildad 1980-talet (IJ). Varberg Varberg Getterön, P-plats för fågelskådare 1988, försvunnen 1989 (IL).
Äldre uppgifter. Laholm Hasslöv se primäruppgift. Laholm (Theorin 1865). Halmstad Harplinge 1893 (G. Tillman i S); kyrkan (Ahlfvengren 1924). Snöstorp vid kyrkan i flygsand (Forsander 1809 i handskrift); kyrkogården utan årtal (A. Lyttkens i S). Falkenberg Falkenberg (Ahlfvengren 1924). Vessige 1892 (E. Lyttkens i LD); byn (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924). Kungsbacka Onsala Gottskär 1895 (A. Stuxberg i GB); Gatan (Ahlfvengren 1924); Rörvik 1934; Rösan 1955 (båda F. Lundberg i GB). Ölmevalla Örmanäs 1960 (Ö. Nilsson i LD).