Ekorrkorn är ett ganska sent inkommet gräs som blivit bofast. Ibland odlas det som prydnadsgräs. Den ettåriga, konkurrenssvaga arten växer beståndsbildande på glesbevuxen mark i hamnområden, på industrimark och soptippar samt någon gång i anslutning till bondgårdar. Ekorrkorn, som är hemmahörande i Sibirien och Amerika, är känd från Sverige sedan 1860-talet (Malmgren 1982).
Första fynd
Först uppgiven av Ahlfvengren 1924 från Falkenberg en åker V om Sandgatan 1896 baserat på uppgift av S. Svenson. Äldsta belägg från Släp Särö 1892 (K. Sjöberg i S).
Utbredning
11 rutor (5 %). Sällsynt. – Hos Ahlfvengren (1924) endast primäruppgiften.
Lokaler
Laholm Laholm Laholm (4C 3g 34 00) bakgård 1982 (YJ). Ränneslöv Vallberga (4C 2f 34 38) handelsträdgård 1981 (YJ); Kastebergsmossen (4C 2h 43 07) vid bondgård 1989 (KG). Halmstad Halmstad yttre hamnområdet (4C 6d och 6e) täckande stora, i övrigt nästan vegetationsfria ytor 1983 och senare (KG herbarium), känd från området sedan 1924 (se nedan); Slottsmöllans tegelbruk (4C 7e 42 04) avfallstipp 1983 (TF, bekräftad av KG). Trönninge 1,2 km O om kyrkan (4C 6f 06 00) ruderatmark 1991 (PW). Falkenberg Falkenberg yttre hamnen (5B 2j 21 22) vägkant, rikligt 1992 och senare (NGN herbarium). Varberg Lindberg Lindhov 1980-talet (GB). Varberg O om Naturcentrum (5B 7h 41 00) grusmark 1990 och senare (IL). Värö SV om Ringhalsverket (6B 0f 37 18) tippmassor 1988 (B/SS).
Äldre uppgifter. Laholm Ränneslöv kyrkbyn i vägkant 1970 (G. Degelius i GB). Halmstad Eldsberga Gullbranna, nära E 6-bron över Genevadsån 1971 (YJ). Halmstad hamnområdet 1926 och 1929 (T. Nordström enligt Wiger 1931); östra hamnområdet 1924-25 (Wiger 1926). Ännu på 1990-talet (se ovan). Söndrum Långenäsviken, på sandstrand i kanten av ett vassbälte 1977 (KG). Falkenberg Falkenberg se primäruppgift. Kungsbacka Släp se äldsta belägg; Särö, gräsvall 1924 (H. Fries i GB, LD och S) samt 1924-27 (H. Fries enligt Svenson 1928). Ölmevalla Berg, såsom ogräs i trädgård 1918 (F. Lundberg i handskrift 1949); 200 m NO om Åsa gård 1963 (Ö. Nilsson i LD); N. Hästholmen 1973 (TE).