Krypfloka är ursprunglig men kulturgynnad. Den uppträder både som undervattensväxt och som krypande, ej rotslående landstrandsväxt. De vanligaste biotoperna är kustnära, grunda vattensamlingar och dammar, ofta med växlande vattenstånd och mer eller mindre dytäckt mineraljordsbotten. Arten är också funnen i mindre vattendrag, vanligen nära havet, samt i några sjöar.
Krypflokan, som är något oregelbunden i sitt uppträdande, är konkurrenssvag och gynnas av vattenståndsväxlingar som skapar blottlagda, ganska vegetationsfattiga ytor. Även boskapstramp och annan lindrig störning av stränderna är till fördel och kan ibland leda till massutveckling och mycket riklig blomning.
Vattnets kemiska sammansättning tycks inte spela någon större roll, men sannolikt försämras krypflokans livsbetingelser vid försurning och den därav ökade konkurrensen från försurningsgynnade arter som löktåg Juncus bulbosus ssp. bulbosus och vitmossor Sphagnum. Dessutom hotas växten av den allmänna torrläggning av landskapet som bygg- och anläggningsverksamhet medför (Lindblad & Ståhl 1989) samt av igenväxning på grund av upphört bete.
Dessa miljöförändringar har sannolikt orsakat den minskning som drabbat krypflokan under senare hälften av 1900-talet.
Första fynd
Först publicerad av Fries 1817 under namnet Sison inundatum från Varberg (’Växer i en bäck nära Varberg åt Morupshållet, ymnigt’). I handskrift 1789 av Osbeck från Ö. Karup Hemmeslöv. Äldsta belägg från Skummeslöv 1792 (P. Osbeck i S).
Utbredning
15 rutor (7 %). Ganska sällsynt längs kusten från Halmstad och norrut. Ett par inlandslokaler. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.
Lokaler
Ahlfvengren (1924): flerstädes.
Halmstad Söndrum Strandlida (4C 7c 31 04) vid grävt dike i göl nära stranden 1986 (KG). Upptäckt 1975, ej sedd under åren däremellan. Falkenberg Morup NO om Panneboudden (5B 3i 33 01) i f d stenbrott 1992 (NGN). Känd sedan 1974. Varberg Lindberg Balgö (5B 8g 26 00) liten strandgöl 1980-talet (IL). Träslöv Rödskär (5B 6g 21 45) strandgöl innanför skäret 1985 (IL). Tvååker Galtabäcksskär (5B 5h 32 22) gölar 1988 (IL). Varberg Getterön (5B 7g 41 26) liten vattensamling i ljungbacke 1991 (IL). Värö Buahalvöns västudde, vattensamling 1988 (Lindblad & Ståhl 1989), känd från området sedan 1937; Bua (6B 0f 13 26) Guttaredsdammen 1991 (IL). Växten senare utrotad av inplanterade gräskarpar Ctenopharyngodon idellus. Ås NO om Vrån (5B 9g 26 41) damm 1980-talet (CFL); Deromesjön (5B 9i 29 11) västra stranden 1980-talet (IL). Kungsbacka Lindome Råsjöns västsida, lokalen starkt igenvuxen av smalkaveldun Typha angustifolia och pors Myrica gale 1984 (Lindblad & Ståhl 1989). Känd sedan 1928. Onsala Sönnerbergen (6B 3d 14 28 och 17 27) vattensamlingar 1985 (JJ) resp 1990 (ELj, UU); Öckerö (6B 3d 27 25) vattensamling 1985 (JJ, bekräftad av JK); Hallsundsudde, N resp S om Örnaknalten, vattensamlingar 1985, 1988 (Lindblad & Ståhl 1989); Rörvik (6B 4d 19 19, 20 24 och 23 26) i bäck och småvatten 1990 (ELj, UU), känd sedan 1934; Onsala Sandö (6B 4d 24 13) grunt småvatten 1990 (UU); Runsås, lokalen delvis förstörd av dränering och igenväxning, sparsamt 1984, ej 1988 (Lindblad & Ståhl 1989), känd sedan 1935; N om Hopphallsviken, två vattensamlingar, rikligt 1984 (Lindblad & Ståhl 1989). Vallda Välås (6B 5e 35 35) back/åkerdike 1992 (UU). Ölmevalla Ölmanäs (6B 2f 36 02) tidvis uttorkad strandgöl 1982 (JK). Känd från området sedan 1843.
