Humlelusern kan vara ursprunglig i landskapet, men sannolikt har den mångformiga och mycket kulturgynnade arten i första hand kommit in med vall- och gräsfrö under de senaste två hundra åren. Den ett- till tvååriga arten är vanligast på torra, sandiga/grusiga ståndorter med sparsam växtlighet samt på blottad jord - stationsområden, avfallstippar, vägkanter, grustag, industritomter, jordhögar, trädgårdar samt majs- och trädesåkrar.
Arten har i Sverige sålts som vallgröda och som inslag i vallfröblandningar (Lyhagen 1991).
Första fynd
Först publicerad av Fries 1819 (’Rikligt i norra Halland, i södra H. vid bron i Laholm m. fl. platser’). I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947).
Utbredning
114 rutor (51 %). Vanlig på kustslätten, ganska vanlig i övergångsbygden och ganska sällsynt i skogsbygden. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.
