Denna hybrid har ungefär samma ståndortskrav som strandkvickrot men den växer även i något stabiliserade dyner.
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1858 under namnet Triticum acutum från Storåns [Suseåns] utlopp. Äldsta belägg från Eldsberga 1845 (A. G. Longberg i GB och UPS).
Utbredning
9 rutor (4 %). Sannolikt förbisedd men troligen ganska vanlig på sandstränder i södra Halland upp till Varberg. – Ahlfvengren (1924): här och där efter stranden.
Lokaler
Laholm Ö. Karup Hemmeslövs strand (4C 2d 06 47) dynkant mot havet 1992 (KG). Halmstad Halmstad Slottsjorden (4C 7d 08 31-06 35) på flera platser i sanddyner under 1980-talet (KG). Harplinge Skälvik (4C 7b 39 35) sanddyner 1984 (KG herbarium, bekräftad av T. Karlsson). Steninge Glassvik (4C 9b 42 02) sanddyner 1989 (PW, bekräftad av KG). Trönninge Påarp (4C 5e 47 26) sanddyner 1982 (HN, bekräftad av KG). Falkenberg Eftra Vassvik (5C 0b 29 00) sandstrand 1991 (NGN herbarium). Skrea Grimsholmen (5C 1a 14 16) sandig havsstrand vid Skårvik 1980-talet (NGN herbarium, bekräftad av T. Karlsson). Varberg Träslöv Segersnäs (5B 5h 49 15) sanddyner 1989 (IL herbarium). Varberg St. Apelvik (5B 6h 34 01) sanddyner 1980-talet (IL).
Äldre uppgifter från följande socknar. Laholm Laholm, Skummeslöv, Ö. Karup. Halmstad Eldsberga, Halmstad, Harplinge, Snöstorp, Steninge, Söndrum. Falkenberg Eftra, Falkenberg, Skrea, Stafsinge. Varberg Lindberg, Träslöv, Varberg. Kungsbacka Onsala, Släp, Ölmevalla.