Luktvicker, som är flerårig, kan eventuellt ha varit bofast i landskapet under ett antal decennier eftersom den rapporterats från Halmstad under en period av mer än 40 år. Mera troligt är kanske att arten inkommit upprepade gånger och därför snarare bör karakteriseras som tillfällig. Det finns endast en mera exakt lokaluppgift och inget sägs om ståndortsförhållandena. Rimligen bör arten ha kommit in med barlast och/eller främmande frövaror.

Arten, som är kalkgynnad, finns numera närmast i Skåne, där den mer eller mindre sällsynt växer i näringsrika lövskogsbryn, snår och på åkerrenar (Weimarck & Weimarck 1985).