Gran är ursprunglig men framförallt är den det vanligaste planterade skogsträdet. Den upptar idag 51 % av skogsmarksarealen i Hallands län och arealen kommer att öka kraftigt eftersom granskog utgör 80 % av den skog som är under 30 år (Skogsbruket och miljon 1991). Innan granen under 1900-talet började planteras i stor skala, hade den spontant invandrat till de östliga gränstrakterna mot Småland och Västergötland. Vid torvmarksundersökningar har man funnit sparsamt med granpollen i lager som bildades för mer än 8000 år sedan, men det är först från och med var tideräknings början som granpollen blir mera rikligt förekommande (Olausson 1957).

Granen är ett sekundärträd, dvs den är anpassad att växa upp i redan befintlig skog. Den är skuggtålig och kan långsamt men säkert konkurrera ut andra träd i beståndet. Allra bäst växer den i sluttningar med finkorniga jordarter och god tillgång till vatten. I övrigt kan man finna självföryngrad gran i hela landskapet och på en mängd olika ståndorter, dock i första hand friska till fuktiga. På grund av det ytliga rotsystemet drabbas den lätt av stormfällning.

Under 1990-talet har granen i Halland och en del andra sydsvenska landskap i allt större utsträckning drabbats av en hittills oförklarlig sjukdom, kådblödnings- eller Hallandssjukan. Hos till synes friska träd som är 25 år eller äldre börjar kåda flöda ut ur stammen och efter ett till två år dör träden.