väddklint
Centaurea scabiosa
Väddklint är en gammal, kulturberoende art. Den växer på torr, ljusöppen, sandig/grusig mark - kustnära gräshedar, naturbetesmarker, väg- och åkerrenar samt banvallsslänter.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Utbredning
58 rutor (26 %). Ganska vanlig på kustslätten samt i övergångsbygden från Varberg och norrut, saknas nästan helt i övriga områden. I Kungsbacka är den med ett undantag koncentrerad till Onsalahalvöns kalkområden. – Ahlfvengren (1924): tämligen allmän på slättbygden, eljest sällsynt.
