Stinknäva är ursprunglig men kulturgynnad. Den ett- till tvååriga, konkurrens svaga och kvävegynnade arten växer huvudsakligen i tre olika, naturliga miljöer - klapperstens- och grusstränder vid havet, lövgödslade blockmarker nedanför bergbranter samt fuktiga, näringsrika lövskogar. Dessutom finns arten på kulturpåverkade ståndorter som näringsrika vägdiken, stenmurar, rösen, gamla husgrunder, lövsnår vid bebyggelse, grustag med jordhögar etc.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift.
Variation
På steniga havsstränder i mellersta och norra Halland förekommer en helt röd form med finflikiga blad och mindre blommor. Den kallas ibland för strandstinknäva var. rubricaule.
Utbredning
201 rutor (90 %). Vanlig men med något lägre frekvens i skogsbygden. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.