Kärrkavle är ursprunglig men starkt kulturgynnad. Exempel på naturliga eller någorlunda naturliga miljöer är källflöden, översilade hällmarker och stränder. Den är dock vanligare på kulturståndorter och bildar ofta täta bestånd i fuktiga naturbetesmarker och på betesvallar, särskilt i tidvis vattenfyllda sänkor på lerjordar. Vidare förekommer den i periodiskt torrlagda dammar och på fuktig ruderatmark.