Gaffelbräken är ursprunglig men något kulturgynnad. Den växer i små ”buketter” i sprickor i bergbranter och hällar, på block i rasbranter samt ibland även på klapperstensfält vid havet, i stengärdesgårdar och på skrotstenshögar. Arten växer ofta mycket torrt och ljusexponerat samt undviker de allra näringsfattigaste bergarterna.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 under namnet Acrosticum Septentrionale men utan lokaluppgift.
Utbredning
98 rutor (44 %). Vanlig från Varberg och norrut, ganska vanlig i den mellersta delen men med luckor i skogsbygden. Sällsynt i söder. Den låga frekvensen i vissa skogstrakter och i den södra delen orsakas främst av brist på lämpliga bergbranter. – Ahlfvengren (1924): här och där i södra och mellersta Halland, tämligen allmän i norra.
