Gaffelglim infördes till Sverige från och med 1860-talet med frö av rysk och östeuropeisk rödklöver (Witte 1912). I Halland tycks arten under 1900-talets första hälft ha varit ett ganska vanligt ogräs i klövervallar, men efter 1950 blev den allt sällsyntare. Det sista, kända fyndet gjordes i Släp kyrkbyn, i klövervall 1962 (O. Johansson i GB). Den främsta orsaken till försvinnandet var införandet av nya frörensningsmetoder som effektivt avlägsnade bl a gaffelglimsfrön. Sannolikt var arten till stor del, och kanske helt och hållet, beroende av frötillförsel utifrån. Några klara bevis för att växten var bofast, dvs förökade sig och spreds inom landskapet, har vi inte. – Ahlfvengren (1924): flerstädes (i klöveråkrar) sporadisk.