Rågvallmo är en gammal, kulturberoende växt som ibland också odlas för prydnadsändamål. Man finner den främst på torr, störd mark - vägkanter, järnvägsområden, hamnar, industri- och rivningstomter, soptippar, parkrabatter, jordhögar etc. I mindre omfattning förekommer rågvallmo också i åkerkanter och grönsaksland. Den är känslig för kemiska ogräsmedel (Fogelfors 1979).
Rågvallmo har ökat under 1900-talet, troligen gynnad av ökad transport- och anläggningsverksamhet.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 (’Up i Åkrar’). Äldsta belägg från Halmstad 1700-talet (L. Montin i S).
Bygdenamn och bruk
Ett gammalt lokalnamn från Harplinge är röafad [rött fat].
Variation
Nyligen har underarten P. dubium ssp. lecoqii, blodvallmo, upptäckts i Norden (se Mossberg m fl 1992). Den är inte funnen i Halland men är känd från flera landskap i östra Sverige.
Utbredning
78 rutor (35 %). Vanlig på kustslätten, ganska sällsynt i övergångsbygden och sällsynt i skogsbygden. Minskar i frekvens åt norr. – Ahlfvengren (1924): tämligen sällsynt.
