Kamomill är en gammal, kulturberoende annuell som kan förekomma rikligt i åkerkanter och på trädesåkrar, särskilt i lerområden. Dessutom ser man den ganska ofta men mer eller mindre tillfälligt i vägkanter, på jordhögar, avfallstippar och andra ruderatmarker.
Arten har sannolikt ökat i jordbruksområden under senare delen av 1900-talet.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 under namnet Matricaria chamomilla utan lokaluppgift men med angivande av lokalnamnet söturt. I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947). Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Bygdenamn och bruk
Ett gammalt namn från bl a Harplinge, Okome, Köinge och Ullared är sötblomster. Blomman doftar ” sött”.
Utbredning
106 rutor (48 %). Vanlig på kustslätten och i den norra delen av övergångsbygden, ganska sällsynt i övriga områden - i skogsbygden tillfällig på långtransporterad fyllnadsjord. – Ahlfvengren (1924): sällsynt i södra, flerstädes i mellersta och norra Halland. Sporadisk.
