grendunört
Epilobium roseum
Grendunört är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer ganska sparsamt på fuktig, näringsrik mark - i lövträdsridåer vid åar och bäckar, i åker- och vägdiken samt vid märgelhålor. Något enstaka fynd har gjorts på torr, kulturpåverkad mark.
Första fynd
Först uppgiven av Retzius 1779 men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift men med ståndortsangivelsen ”vid bäckar” (P. Osbeck i S).
Utbredning
44 rutor (20 %). Ganska vanlig på kustslätten, ganska sällsynt i övergångsbygden. Saknas i skogsbygden. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.
