Spindelblomster är ursprunglig. Den spensliga och skuggälskande orkidén förekommer i två helt skilda miljöer. Utmed kusten växer den huvudsakligen i torra tallskogar med glest fältskikt och slutet bottenskikt av mossor. Arten tycks ganska snabbt ha etablerat sig i tallskogar som planterades på flygsand under 1800-talet (Theorin 1865, Ahlfvengren 1924). I det inre av landskapet växer spindelblomster i skuggiga och vitmossdominerade skogskärr i både barr- och lövskog samt i gransumpskogar. Särskilt rikligt kan den uppträda nära fastmarkskanterna i kärr som genomsilas av framträngande grundvatten.
Åtminstone i kärr- och sumpskogsbiotoper är arten känslig för ändrade fuktighetsförhållanden. Den klarar inte dikning och kalhuggning.
Spindelblomstret har ökat i landskapets södra och mellersta delar under 1900-talet, troligen på grund av den kraftigt ökade skogsarealen (jämför korallrot Corallorhiza trifida).
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1819 (’I mossiga och fuktiga tallskogar med knärot’). I handskrift 1789 av Osbeck (’vid Smålandsgränsen’).
Utbredning
78 rutor (35 %). Vanlig i skogsbygden i Laholm, Halmstad och Hylte samt utmed kusten i Laholm och Halmstad. Sällsynt i övriga områden. – Ahlfvengren (1924): flerstädes i södra och mellersta Halland.
Lokaler
Lokaler i Kungsbacka. Fjärås V om Stigsmossen (6B 6h) 1984 (IE, CB). Förlanda Rammsjöhall (6B 3i) blandsumpskog 1991 (KG). Idala O om Tröskesjö (6B 3i) 1985 (GT, bekräftad av JK). Lindome S om Gransudden (6B 8h) myrliljekärr i gransumpskog 1990 (KG).
