Taxasida

vanlig rågvallmo

Papaver dubium subsp. dubium

vanlig rågvallmo är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

vanlig rågvallmo är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • vanlig rågvallmo
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Papaver dubium subsp. dubium
Vetenskapligt namn, fullständig form
Papaver dubium subsp. dubium
Svenskt namn
vanlig rågvallmo
norwegianBokmal
brakkvalmue
norwegianNynorsk
brakkvalmue
Finskt namn
ruisunikko
finlandSwedish
valig rågvallmo
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-06-26
Patrik Engström
Svartsjö 2012-06-08
Torbjorn Tyler
Höör 2022-06-06
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Rågvallmo är en gammal, kulturberoende växt som ibland också odlas för prydnadsändamål. Man finner den främst på torr, störd mark - vägkanter, järnvägsområden, hamnar, industri- och rivningstomter, soptippar, parkrabatter, jordhögar etc. I mindre omfattning förekommer rågvallmo också i åkerkanter och grönsaksland. Den är känslig för kemiska ogräsmedel (Fogelfors 1979).

Rågvallmo har ökat under 1900-talet, troligen gynnad av ökad transport- och anläggningsverksamhet.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Rågvallmon är ettårig och förekom förr mest i åkrar. Numera är den vanligare på torr skräpmark av olika slag, som jordhögar, vägkanter och järnvägssta­tioner. I motsats till kornvallmon är den bofast i landskapet.

Ursprunglig i Medelhavsområdet. I Sverige upp till mellersta Norrland.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Genom en i marken långlivad fröbank överlever växten perioder av igenväxning. Av åkrar har särskilt sandjordsträdor varit en viktig groningsplats. Vanlig rågvallmo kan numer betraktas som täml. sälls.–spridd i de socknar där den uppträder.

Förr ansågs den vara ett svårt ogräs i Sverige (Lyttkens 1885). Nutida växtplatser återfinns ofta på avstånd från åkrarna: träda, omgrävd vägkant, lagårdsbacke etc.

Vanlig rågvallmo odlas och förekommer ibland halvt vildväxande på tomter.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 31–45 %.
Kommentar: även uppgifter som inte preciserats till underart är inkluderade här.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Alla granskade småländska herbarieexemplar har hört till denna underart, som säkerligen är den enda i större delen av landskapet.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Kulturföljeslagare.
I jämförelse med blodvallmo ssp. lecoqii är vanlig rågvallmo möjligen mer bunden till åkrar och övriga direkt människoskapade miljöer i kulturlandskapet. Den har en längre blomningssäsong än blodvallmo. Frekvensen är underskattad; åtskilliga av de fynd som ej bestämts till underart är säkerligen vanlig rågvallmo.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Gammal kulturföljeslagare, växer i åkrar, helst i höstgrödor och trädor, och på åkerkanter samt på torra, andra kulturmarker som bangårdar och grustag. Spridd från dessa på vägkanter. Vanlig på Kinnekulle, Nordbillingen och slättbygderna däromkring. Mindre vanlig till sällsynt på andra håll i landskapet, ofta endast tillfällig på höglandet. 369 lokaler i 204 rutor (25 %).