läkekungsljus

Läkekungsljus, som är en tvåårig prydnadsväxt från södra, mellersta och östra Europa, förvildas ganska sällan och endast tillfälligt. Den är känd som vildväxande i Sverige sedan 1830.

Prydnadsväxt, förvildad i Sverige sedan 1830-talet.

Odlad som prydnadsväxt och tillfälligt förvildad på renar och ruderatmarker.

Murbeck 1934.

Status: sällan odlad medicinal- och prydnadsväxt; lätt självsådd och åtminstone på några lokaler bofast. Först uppgiven 1854 från Hörby (Ares 1854).
Förändring och hot: troligen först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: vitblommiga former har noterats på någon enstaka lokal.

Läkekungsljus är en idag sällan odlad trädgårdsväxt som härstammar från de centrala och södra delarna av Europa och sydvästra Asien. På Öland är den sällan noterad som förvildad. Den växer i öppen, torr och ofta grusig mark som vägkanter, stenbrott, trädor och på tippade jordhögar.

Läkekungsljus har, liksom ljust kungsljus V. thapsus och ölandskungsljus V. densiflorum, blad som är ulliga på båda sidorna. Men läkekungsljus har en trind stjälk som inte är vingkantad och bladen har en ganska tvär bas. De två nedre ståndarna liknar de hos ölandskungsljus med kala strängar och långa knappar (4–5 mm).

Tillfälligt utkommen.

Förvildad, tillfällig.
Trädgårdsväxt som under senare år har spritts till vägkanter, främst i Visbyområdet, möjligen efter ökad odling av arten. Kanske även inkommen som fröförorening.

Läkekungsljus odlas någon gång som prydnadsväxt och förvildas tillfälligt på vägkanter, grusplaner och i skräpmark. 

Läkekungsljus är odlad och flerstädes funnen som förvildad, vanligen obeständig.

Syd- och Mellaneuropa. I Sverige förvildad.