Hårdsvingel är idag ett karaktäristiskt gräs längs större vägar i landskapet. Den bildar mattor av styva, blågrå bladtuvor i kontrast mot de på sensommaren rödaktiga stråna. Troligen är den främst inkommen genom gräsfrösådd i vägkanter men har sedan etablerat sig och sprids troligen med trafiken, då den nu även ses längs mindre och äldre vägar, t.ex. Västanåvägen i Liden. Arten växer torrt och soligt på näringsfattig öppen mineraljord och kan stå alldeles intill vägbeläggningen. Dessutom finns hårdsvingel längs järnvägen, där man kan hitta den i mer enstaka tuvor i grov makadam t.ex. Stöde Nederede vid järnvägen 1981 (HL). Ibland ses den också i tätortsmiljöer som på industrimark, affärs- och parkeringsytor, i gamla hamnområden m.m. Arten har observerats sedan 1970-talet, men kom troligen in långt tidigare. I Sollefteåområdet blev den funnen längs järnvägen redan på 1920-talet (Mascher 1990).