svarta vinbär
Ribes nigrum
Mer information om arten
Svarta vinbär är vanlig som odlad i olika sorter. Ibland är den kvarstående och förvildad, dels genom fågelspridning, dels vegetativt med kvistar som följt med rinnande vatten och rotat sig. Arten ger inte intryck av att vara ursprunglig i landskapet och uppträder inte regelbundet i någon biotop. Däremot ses den ofta naturaliserad på fuktig mark, särskilt på näringsrika stränder och i bäckdalar, där den kan bilda mycket stora bestånd med hjälp av rotslående grenar. Den kan stå öppet i frodiga strandkanter men växer också gärna skuggigt som i alskog. Den är tydligt näringsgynnad och har nog ökat under senare år. Stora bestånd finns vid nedre Ljungan och på sötvattenspåverkad havsstrand, t.ex. runt Klingerfjärden och i Tynderösundet.

Första fynd

Först publicerad av Collinder (1909) från Njurunda, Torp och Borgsjö; i Torp samlad av C.O. Reuterman på 1860-talet. Äldsta belägg från Sundsvall 1894 (J.H. Lidholm i S).

Utbredning

Allmän som kvarstående; dessutom finns ett sjuttiotal noterade förvildningar från samtliga socknar utom Haverö.
Collinder (1909): sällsynt och ej fullt säkert inhemsk; sparsamt.