Kärleksört är hos oss starkt bunden till kusten. Denna senblommande växt är hos oss sannolikt beroende av havets milda och långa höstar. Den förekommer dock inte på själva havsstranden utan håller sig ovan högsta vattenlinjen. Säkrast hittar man den på torra strandklippor i skogsbrynet, där den rotar sig i springor, ofta på tunt jordtäcke. Dessutom förekommer den på blockiga och sandiga stränder i öppna lägen, strax ovan driftvallen. En typisk biotop är också klapperstensfält, malnar. Lokaler längre från havet utgörs av mikroklimatiskt gynnade sydvända bergsidor och klippor. Ofta växer kärleksörten under näringsfattiga och vindutsatta förhållanden.
I kustnära sydberg och bergknallar växer den på hyllor, i branter eller på hällmarker på krönet. Den finns också på hällar i odlingsmark och är vanlig på de kalkpåverkade hällmarkerna runt Klingerfjärden. I kustområdet kan den ibland också ses på sandiga torrbackar, rösen och stenmurar, t.ex. vid de gamla fiskelägena.
Kärleksört är inte sällan odlad utanför sin naturliga utbredning och då ibland spridd på stensättningar och stenmurar. Några förekomster på kulturnära berghällar i Stöde, t.ex. den rikliga vid E14 mellan Kärvsta och Svedjan, är av oklart ursprung. Då Collinder (1909) anger Rudeberget i Tuna som västgräns och samtidigt hade god kännedom om floran i centrala Stöde, talar detta för att etableringen där är sentida. Några andra förvildningar har noterats från Stöde Edsta vid f.d. brandstation 1994 (HL) samt Torp Gullgård 1986 (HL) och Komsta på stenmur 1988 (HL).